Se mig bli en bloggare

Rubriken är nog en anglicism.

Idag har jag ägnat 40 minuter åt att skala en apelsin och lika länge åt att leta efter Dorian Grays porträtt i universitetsbibliotekets magasin, börjat läsa Dorian Grays porträtt, samt fascinerats över kopplingen mellan täck och otäck (täck – som i ”det täcka könet”)

Jag har också slutit mig till att det inte är en slump att man ser citat från Oscar Wilde stup i ett. Det är som om han hela tiden har citatordböcker i bakhuvudet medan han för handlingen framåt. Helt plötsligt kan en karaktär utbrista ”Om det finns något som är värre än att vara omtalad, så är det att inte bli omtalad”. Sådär helt apropå. Men jag har också lärt mig att jag ofta finner mig med en svans mellan benen (och det kan ju omöjligen vara en kuk) när jag innan sista sidan av en bok försöker anklaga författaren för något. Av den anledningen försöker jag att se det som ett stilistiskt drag, som ska få sin förklaring innan solen går ner.

Vad rubriken anbelangar så är det en självupptagen referens till mitt tre veckor gamla självupptagna inlägg Jag är ju ingen bloggare. Se där, jag är så självupptagen att jag pratar om min egen självupptagenhet. Nu är jag visst både självupptagen och lilla jag-ig på samma gång. Och nu måste jag bestämt sluta klandra mig. Egentligen är jag ganska duktig och bra: jag hittade Dorian Gray till slut, om än med lite hjälp från en generös bibliotekarie.

Detta är ett försök att hitta något att pladdra om och  sedan göra det. Det är ju så man gör som bloggare.

Lämna en kommentar

Filed under Rappakalja

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s