Då var det färdigmedierat med webben. Finalen var ju bländande – Tove, Malin och jag utvärderade hemnet och konstaterade inom en förtjusande ram att det är en rätt bra sajt (under kursens gång har jag lärt mig att begreppet sida inte är en synonym till sajt!).
Näst på schemat kommer vuxenpedagogik. Ingen prognos, utom att det man lär sig nog kommer att komma till pass under praktiken, som äger rum därefter. Och vad gäller praktiken har jag faktiskt en prognos:
Solsken! Helena och jag ska mentalt bege oss till Höganäs och utvärdera förlaget Hegas böcker. Förra veckan fick jag en bunt böcker som jag börjat hugga in på. De har en tendens att förflytta mig till det (i backspegeln) bekymmerslösa mellanstadiet. Tänk att jag ska få bo där i tre veckor.
Sedan webbmedieredovisningarna i onsdags har jag varit skolfri, och jag har faktiskt inte börjat följa Seventh Heaven. Istället läste jag en bok, En humanists bekännelse av Bengt Jacobsson, och inspirerades till ett PowerPoint-projekt. Detaljerat om projektet kan ni läsa i recensionen på DN kultur, nu får ni bara veta om den på förhand skojiga idén att döpa kapitlen på arabiska. Men vad jobbigt det var.
- För det första verkar inte pp ha uppfattat att arabiska skrivs från höger till vänster, detta krävde en hel del kreativitet för att lösa.
- För det andra är jag ju verkligen inte alls särskilt bra på arabiska, så även med systrans hjälp blev det ganska svårt.
- För det tredje – och framför allt – är ju arabiskan de hysteriska synonymernas språk. Detta tillsammans med systrans halvtaskiga syntaxkoll ledde till idel fniss: Första kapitlet, som jag döpte till ”Min värld” (عالمي) betyder tydligen också ”Vetenskapsmän”. Kreativ som jag är tänkte jag att man kunde ändra titeln till ”Min egen värld” (عالمي الخاص), men det betyder tydligen även ”Vetenskapsmän special”. Sanslöst blev det när jag bad en arabisktalande vän att skriva ”Jag har skrivit på arabiska för att du inte ska förstå” vilket stavas تفهم لا لكي بالعربية كتب – systranöversättningen till engelska lyder ”Writers in the Arab lacs understanding”. Jag kände mig träffad.
Projektet är ännu ofärdigt, kanske stannar det så, men trots allt är jag stolt och rätt imponerad av min nya starka karaktär. Fast än har jag inte lärt mig att gå och sova i tid. Hela helgen ligger på ett par timmar sömnminus, och nu står klockan på spöktimmen igen. Jag tar en sak i sänder, och förresten tror jag att Baz Luhrman säger i Everybody’s Free (To wear sunscreen/Lyssna på hjärtat) att man ska sova för lite. Man ska lyssna på Mr Luhrman. Man får skicka läkarkvittona till honom när man får magsår. Och om hans sömnråd leder till sanslöst osammanhängande bloggning kan man vidarebefordra eventuella klagomål ditåt.
Linneas språkblogg 