Tag Archives: Kinesiska

6. Det är alltid något lurt med Nobelpriset i litteratur

I dag ska vi låta julen vila från uppmärksamhet under några timmar, för att ägna oss åt Nobelpriset i litteratur som ska delas ut om några dagar. När pristagaren Mo Yan tillkännagavs i oktober i år passade Gert Fylkings gamla ”Äntligen” ovanligt bra, för vi var många som inte hade haft nöjet att bekanta oss med hans författarskap än. Men påläst eller ej så började kritiken ändå ganska snart bubbla upp, och handlade då om Mo Yans provocerande försiktiga hållning till den kinesiska diktaturen.

Det är alltid något lurt med Nobelpriset i litteratur

I korthet kommer kritiken framför allt från att Mo Yan har varit med och skrivit av ett tal från 1942, där Mao Zedong lägger fram regimens extremt strikta kulturpolitik (läs mer här). Handlingen har setts som ett uttryck för lojalitet med regimen, något som naturligtvis är provocerande då mer kritiska författare antingen har fängslats eller flytt landet. Ett exempel på det senare är Gao Xingjian, Kinas näst senaste Nobelpristagare i litteratur.

Att det finns delar av Mo Yans liv som går att lyfta till politisk diskussion står alltså klart (även om det inte är säkert att han har gjort fel). Men kritiken har inte riktats lika ofta mot Mo Yan, som mot Svenska Akademien för att de valt att ge honom priset. Bör Akademien verkligen stödja en regimkramare?

Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund avfärdade kritiken i sin blogg, genom att poängtera att Nobelpriset är ett pris i litteratur, som enbart ges på litterära meriter, och att Akademien inte någonsin ska ta hänsyn till författares politiska profil. Denna typ av försvarsargument använder nästan alla som får sådan här kritik. Vid OS i Peking och schlagerfestivalen i Baku lät det likadant. Men frågan är vad som skulle vara politik ifall det gick att skilja det från fenomen som kultur, idrott och litteratur. Och finns det inte en punkt där en författares politiska hållning korsar det som brukar kallas för litterär kvalitet?

En annan poäng i Peter Englunds försvar är att valet av Nobelpristagare i litteratur alltid får kritik. De har målats ut som kommunistkramare och som nyliberaler, som allt för västorienterade och för mansgynnande. Länge var det populärt att kritisera valen av pristagare för att vara kulturelitistiska (vilket ju är själva poängen med det där gamla Fylking-spexet), och det har inte heller varit populärt att de delat ut priset till så pass många svenskar. Peter Englund verkar dock inte oroad av den notoriska kritiken; snarare ser han det som positivt att priset fortfarande anses tillräckligt relevant för att debattera.

10 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

1. Det heter jul för att vi aldrig slutat kalla det så

Gläns över sjö och strand – snart är det jul. Och med julannalkandet kommer givetvis en språkbloggsjulkalender. Temat för årets kalender är ”Varför heter det så?”. Först ut är ordet jul, så har vi den lågoddsaren avklarad.

Ursprungligen var det egentligen en annan fest som vi kallade jul här i norden. Den festen låg passligt mitt i vintern, så när vi plötsligt skulle börja fira minnet av en ny gudoms födelse under ungefär samma tid blev det aldrig riktigt av att något nytt ord etablerade sig. Jul som jul. Poängen är att något ska firas. Man får kalvsylta nu också.

Vad ordet jul har för etymologiskt ursprung vet ingen säkert. I boken Ordens ursprung berättar Bo Bergman, vars visdomar säkerligen kommer att återkomma i julkalendern, att detta ord eventuellt är besläktat med ord som franskans joli ‘vacker, söt’ och engelskans jolly ‘glad’. Ett besläktat ord finns också som högtidsbeteckning i engelskan, vilket bland annat syns i den klassiska julsången ”Have yourself a merry little Christmas”, vars andra vers fortsätter ”Make the Yuletide gay”. Den lustiga betydelseförskjutningen i gay är för övrigt varmt omhändertagen av den amerikanska komedin Make the Yuletide gay från 2009, som handlar om en bögig, snarare än glad, julhelg.

Ute i den julfirande världen finns det några olika varianter för julord. Det såg vi inte minst i 2010 års språkbloggjulkalender, där varje lucka visade en julmening på ett nytt språk. Det är vanligt att orden för antingen Jesus, natt eller födelse förekommer i ordet, vilket förstås vittnar om att de flesta språk har ett specifikt ord för det kristna julfirandet. Helig födelse heter det på kinesiska (shèngdàn), på franska och spanska firar man helt enkelt födelse (noël respektive navidad), engelskan firar Kristi mässa (Christmas) och på tyska är högtiden de heliga nätterna (Weihnachten).

Så varför heter det jul? Därför att vi inte slutat kalla det så. Vi är ju så innerligt historiekära så här års.

24 kommentarer

Filed under Julkalender 2011, Språk

18. Kinesiska

Dagens julkalenderspråk kallar jag för kinesiska, en benämning som för vissa är självklar men som andra anser är lika generaliserande som att tala om språket europeiska. Som bekant är Kina ett stort land med många invånare, och då faller det sig kanske naturligt att inte alla talar landets språk på samma sätt. Detta har lett till att varieteter har utkristalliserat sig som är så markant skilda från varandra att språkbrukare från olika landsändar knappast förstår varandras vardagliga tal. Vissa kallar varieteterna för dialekter av huvudspråket kinesiska – ett språk som i så fall har 1,3 miljarder talare. Det är nästan en femtedel av världens befolkning. Andra menar att varieteterna är så pass skilda, åtminstone till talet, att man måste tala om olika språk. I så fall är dagens språk mandarin.

Här kommer en helt ny värld med det kinesiska skriftsystemet. Det är fullt förståeligt om meningen upplevs som lite tungrodd när den står där med vilt främmande tecken. Kortfattat kan man säga att skriftsystemet byggs upp av ett antal konkreta eller abstrakta avbildande tecken, som delvis kan kombineras och skapa sammansättningar, och även överföras för att skapa en sorts metaforiska tecken för abstrakta företeelser. Tecknen skrivs traditionellt i kolumner, men det västerländska inflytandet har gjort att man börjat skriva i rader, dock aldrig med mellanrum mellan orden. Detta morfembaserade skriftsystem skiljer sig alltså i grunden från vårt fonembaserade alfabet.

Inte blir dock den kinesiska meningen så mycket enklare om den translittereras till latinska bokstäver: ”Yuányuán de shèngdànlǎorén bǎ Lǔdàofū de mǐzhōu gěi chī le.” På vissa sätt kan man nog säga att kinesiska är det mest svenskfrämmande språket som tas upp i julkalendern. Se till exempel alla accenttecken i meningen; de visar stavelsernas ton. Det finns uppåtgående ´, nedåtgående `, nedåtuppåtgående ˇ och neutrala toner ¯. Att säga i stället för kan innebära slutet på ett lyckligt familjeliv, för då har man just kallat sin mamma för en häst.

På svenska blir meningen ungefär ”Rundrund av julman till Rudolfs risgröt att äta klart”. De tappra själar som hjälpt till med översättningen har haft påtagliga problem med att förklara betydelsen hos partiklarna och le som står före respektive efter Rudolfs risgröt att äta. I princip är det de partiklarna som uttrycker betydelsen att det här är något som hänt färdigt i dåtiden. Sådant som tempus och aspekt uttrycks nämligen aldrig i ändelser eller böjningar på verben, som i många europeiska språk, utan just i småord. Efter ungefär en timmes diskussion bestämde vi oss för att nöja oss med översättningarna ’till’ respektive ‘klart’, även om de inte är helt korrekta.

Den uppmärksamma läsaren har kanske märkt att ordet yuán, ‘rund’, står två gånger i början. Detta kallas reduplikation, och det används här för att skapa en positiv betydelse i adjektivet. Efter en sådan reduplikation är partikeln de obligatorisk. Det är samma partikel som senare i meningen används för att konstruera genitiv på Rudolf.

Ordet för jultomte, shèngdànlǎorén, är förresten en festlig sammansättning. Ordet är uppbyggt av tecknen för ‘helig’, ‘födelsedag’, ‘gammal’ och ‘man’. Det kinesiska ordet för jul uttrycks nämligen just som ‘helig födelsedag’ – shèngdàn. Därpå klistras orden för gammal respektive man. Bokstavligen motsvarar alltså kinesiskans jultomte ‘helig-födelsedag-gammal-man’.

Tack Patricia van der Hoek, Yvonne Carlsson och Håkan Rosenqvist för översättning och grundliga förklaringar.

2 kommentarer

Filed under Julkalender 2010