Tag Archives: Högtider

16. Jul ska vara lika från år till år

Att jul är en tid för konservativa toner börjar bli uppenbart efter 15 julidéer. Man skulle kunna tro att det här är ett utslag av rådande politiska klimat, och det kan det väl vara, men idén om att julen håller på att förstöras är näppeligen ny.

Jul ska vara lika från år till årEn fantastisk källa för gamla tiders julidéer är Svenska fornsångers tredje band (1842), där Adolf Iwar Arwidsson beskriver hur ett präktigt julfirande ska se ut. Huvuddelen av julfirandet avhandlas under avsnittet om Trettondagsstjärnan, ett slags program för en artonhundratalsjulshow med dikter och sånger. Alltmedan programmet beskrivs kan dock författaren inte låta bli att ondgöra sig över hur sångerna  har ”nödgats emottaga fläckar och lyten af den folkklass hvars sysselsättning den numera utgör”. Precis som Avpixlat-bloggen i år rasade över att Svt visade luciafirande med rapmusik och en svart person i huvudrollen upprörs Adolf Iwar Arwidsson över hur ”nyare tiders händelser och lefnads åsigter hafva … intryckt sin stämpel”, och anser att ”det hela visar sig sönderbrutet och fragmentariskt”. I sin skildring av skådespelet använder han därför de uppteckningar som ”minst bära vittne om sednare klumpiga tillägg” (citaten från s. 514).

Pepparkaksgubbar

Idén om att julfirandet förstörs om det förändras är alltså ingenting nytt. Möjligen har den tagit sig ett nyare uttryck de allra senaste åren, när kritiken inte bara har riktats mot personer som anses tillhöra en lägre klass, utan även mot queerfeminism och antirasism som har ifrågasatt roller i luciatåget. Angående det där om den uteblivna pepparkaksgubben, som jag nämnde i luciadagens inlägg, har förresten radioprogrammet Medierna bringat lite mer klarhet och klokhet. Lyssna gärna på det! De frågar till exempel Jimmie Åkesson om han på allvar tror att julfirandet är hotat med tanke på den julpyntsöverdos som prunkar i varje offentligt rum (”It looks like Santa’s balls exploded”, som den amerikanska komikern Jon Stewart uttryckte det).

 

4 kommentarer

Filed under Julkalender 2012

15. Man ska vara nöjd med vad man får

Igår pratade vi om några tongivande julsagor från modern tid. Men juletidsskönlitteratur för barn är inte något nytt påfund. Julen för 141 år sedan, närmare bestämt år 1871, utkom Viktor Rydberg med den lilla sedelärande julsagan Lille Viggs äventyr på julafton. Som så många sagor har den ett ganska klart uppfostrande budskap: man ska vara nöjd med vad man får i julklapp.Man ska vara nöjd med vad man fårDen som vill kan nu ta en paus för att bekanta sig eller återbekanta sig med den trevliga berättelsen, i ljud från 1950-talet (spola till 13:40), eller i skrift.

Det här är min version av sagan: Den handlar om en liten typ som heter Vigg, som ligger hemma i en ödslig grå stuga och har tråkigt. Så kommer en tomtenisse och tar med honom på julklappsutdelning i nejden. Medelklassungarna får medelmåttiga presenter, som pennknivar, psalmböcker och fingerborgar, medan överklassbarnen får överdådiga gåvor som glittrade af guld, silfver och ädelstenar. Kungens barn får värsta militärscenen som öfvergick allt Vigg någonsin hade sett. Så man kan ju fatta att Vigg var ganska peppad efter allt detta när det slutligen var dags för honom att få sin julklapp. Och så fick han ett par raggsockor. Vigg ba ”…”.

I berättelsens andra del åker Vigg och tomtenissen till fjällkungen, som bor i ett lodrätt berg. När de går in i berget är det fullt med ormar och paddor som ser ganska äckliga ut. Det visar sig att en av de fetaste giftpaddorna är där på grund av Viggs oförnöjsamhet och afund. Varje gång en människa i trakten tänkte en ond tanke skulle det visst komma dit en padda eller huggorm. Men inte nog med att paddorna och ormarna är där och ser äckliga ut. Det finns också en prinsessa som håller på att dö, och på något oklart sätt hänger hennes livhank på att människorna i nejden ska tänka mer goda tankar, som blir till en guldvikt i den ena vågskålen, och inte onda tankar som blir till äckliga djur som krälar runt i den andra vågskålen. Vigg får sjukt dåligt samvete över att ha yrkat på en mer rättvis fördelning av julgåvorna. Prinsessan överlever.

Ungefär så här såg Viktor Rydberg ut när han begrundade sin sedelärande julsaga:

Så här såg Viktor ut ungefär när han begrundade den färdiga sagan.

För föräldrar som inte har råd att ge jätteflashiga presenter till sina barn fyller sagan säkert en god funktion, men man hade verkligen kunnat hoppas på att Viktor Rydberg skulle ta vara på smashläget att lära barn lite om fördelningspolitik och motstånd mot ekonomisk orättvisa. I stället säger han bara åt Vigg att hålla tyst och vara nöjd med vad han har – och det inte ens för hans egen skull, utan för att en prinsessa i något berg dör annars.

Lämna en kommentar

Filed under Julkalender 2012

14. Jul hör till landsbygden

En säker ingång till julstämningen är att titta i sagoböcker som handlar om jul. Där återkommer minst ett tema: jul hör till landsbygden. Jul hör till landsbygden

Så här presenteras en av de mest nostalgifyllda julberättelserna. Kan du gissa vilken?

Å, vad det är roligt med jul! Alla barnen i xxx hjälper till med julstöket. De sätter upp julkärvar åt småfåglarna och de går till skogen och hugger fyra julgranar, en till Norrgården, en till Mellangården och en till Sörgården. Och så ska farfar ha en egen liten gran. Luften doftar gott av pepparkakor och julklappslack, och alltihop är så vackert och julaktigt att man nästan får ont i magen. Sen blir det äntligen julafton …

Ok, det kanske var för enkelt. Astrid Lindgrens Jul i Bullerbyn var det så klart. En till:

Snart är det jul, och P och F ska hålla på med julförberedelser. När de ska hämta granris i skogen med kälken går det alldeles för fort, kälken kraschar och P skadar sin fot. Nu kan de inte åka och handla, och de kan inte hämta en julgran. F får ta hand om städningen och de tillverkar en julgran av det de har hemma. Men hur ska de ordna med maten? Morötter och potatis är tråkig julmat. Det visar sig att F oroar sig i onödan. Grannarna kommer en efter en och har alla med sig något till P och F och det blir en riktig trevlig julafton.

Svårare? Det var Pettson får julbesök av Sven Nordqvist. Den sista har mindre välbekanta huvudpersoner, men är kanske den mest stämningsfulla av dem alla. Känner du igen den?

Hustomtarna på gården går och väntar på julgröten som husfolket ställer ut varje jul. Men husfolket är så upptaget av jultomten att de glömmer bort de vanliga tomtarna, de som ser till att allt på gården fungerar. Då tar tomtemor och småtomtarna saken i egna händer.

Det var faktiskt en till Sven Nordqvist-bok, men här utan Pettson och Findus: Julgröten. En av mina egna största favoriter är Tomteboken av Rolf Lidberg, om inte annat för illustrationernas skull. Se bara vilken julstämning det är:

Ur Tomteboken av Rolf Lidberg

10 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

13. Det är omoraliskt att ordna tävling i skönhet

Lucia är kanske det julfenomen som är mest mottagligt för en diskursanalys. Det kryllar av skojiga idéer om hur det hela ska skötas. Mest mark har dock en särskild idé vunnit: lucia får inte vara någon utseendemässig skönhetstävling.Det är omoraliskt att ordna tävling i skönhetIdén har kämpat sig hela vägen in till webbplatsen för Sveriges lucia, som uttryckligen säger att tillställningen ”fokuserar på lucias uppgift snarare än på hennes yttre skönhet”. Tillämpningen av idén kan det i och för sig se lite si och så ut med; på nämnda webbplats kan man till exempel rösta på sin favoritkandidat, och till hjälp i valet finns presentationssidor där varje kandidat visas upp med en stor halvkroppsbild och en kort presenterande text. Men vi ska inte ägna mer energi åt att försöka avslöja att det fortfarande är en skönhetstävling. Låt oss säga att det inte är det, utan att tävlingen handlar om något annat. Varför är det bra?

Det finns mycket som människor tävlar i: när det gäller lucia ses det som olämpligt att tävla i skönhet, men acceptabelt att tävla i godhet. I andra luciaomröstningar får man också ta ställning till kandidaternas sångröster innan man fäller sin dom. Gränserna för vad som är acceptabelt att tävla i verkar kopplas till momentet av performans i tävlingsgrenen. Skönhetstävlingar ses som omoraliska för att de sätter de tävlandes jag i centrum. Tävlingen handlar om hur de ser ut, och det verkar finnas en övertygelse om att det inte är något man väljer. Tävling och uppvisning i sång blir mindre provocerande eftersom sång ses som en färdighet som individen tränat upp medvetet. Det finns förstås ett korn av sanning i detta, men idéerna är trots allt sociala konstruktioner. Skönhet är ju också något individen gör: lägger till rätta, visar upp vid valda tillfällen, skolas in i. Och på samma sätt är sång också en färdighet där individen delvis är utlämnad åt genlotteriet. Varför ses det som en rättvis tävlinggren?

En bubblare i detta ämne är annars vilka roller som får tas i luciatåget, och av vem. För någon vecka sedan rapporterade Svt om elvaåriga Dag, som ville bli lucia, men inte fick för att han var pojke. Några dagar senare rapporterade Ajour om en elev som förbjudits att vars stjärngosse för att hon var flicka. Och så blev det ramaskri när en annan elev inte fått vara pepparkaksgubbe, vilket togs som en instans av det som brukar benämnas som något i stil med ”den hysteriska pk-hetsen”, alltså att nekandet skulle ha något med mörk hy att göra, men det hela visade sig vara ett missförstånd som grundade sig i att skolan inte hade valt med pepparkaksgubbesången i tillställningen.

Ja, lucia väcker visst tyckande om både det ena och det andra. Skuggorna ruva.

9 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

12. Jul ska präglas av (platonisk) kärlek

Vi har varit inne på det här med symboler för julen en gång redan, när vi konstaterade att en sådan som är särskilt populär i reklam är julklappar. En annan julsymbol, som kanske egentligen är lite mer otippad, är hjärtan.Jul ska präglas av (platonisk) kärlek

Bland julpynt, julbaksformer och pysselproduktioner är hjärtan en av de vanligaste symbolerna. Här är ett utsnitt ur årets julpyntsförsäljning:

Hjärtan i årets julpyntsförsäljningSom så många gånger finns det åtminstone två möjliga orsaker till att detta har vuxit sig starkt. Det ena är att vi gärna tänker oss såväl hjärtan som jul i röda toner. Det andra är att hjärtan huvudsakligen symboliserar kärlek, och jul är ju en högtid där vi kanske oftare än någonsin annars får för oss att vara goda och visa någon slags kärlek för våra medmänniskor.

Nu skulle man kunna tro att det är det där nya påfundet i februari som är kärlekens högtid. Så är det dock inte; på alla hjärtans dag firas romantiken och tvåsamheten. Julen är högtiden för resten av de uttryck kärleken kan ta sig. Även om julklappstraditionen ofta beskylls för att vara överdrivet kommersiell kan den nog ses som ett exempel på detta. Och så är det ju det där eviga önskandet om goda jular. Ja jul ska präglas av kärlek, om än i behärskade mängder.

 

Lämna en kommentar

Filed under Julkalender 2012, Språk

11. Till jul ska det pysslas

 

Det finns en uppsjö julrelaterat pyssel att sysselsätta sig med för den som får långtråkigt när snöstormen yr utanför fönstret. Varför inte fläta en hjärtformad russinkorg att hänga i granen, bygga en borg av sockerbitar, eller pynta pepparkaksfigurer med kristyr och kulörta karameller. Ja, att julen är pysslets högtid råder det knappast någon tvekan om.

Till jul ska det pysslasVissa julidéer är vi nog mindre benägna att kalla idéer. Somligt vill vi inte se som en idé, utan som ett faktum, och annat är så självklart att det nästan är omöjligt att se som en idé. Dagens lucka hör kanske till de senare. Men ändå: varför är det just till jul som vi pysslar som den flitigaste fritidselev? Visst ligger barn i på pysselfronten mest hela året, men just när det gäller jul vet jag många vuxna som utan större betänkligheter om sitt anseende kastar sig in i träsket av rx-lim och färgglatt papper.

Jag tror att vi måste återanvända en förklaring här, och koppla pysselivern till den barndomsnostalgi som tycks vara så central i vårt julkvalitetsbegrepp. Precis som en läsare kommenterade på ett inlägg, så är den vaga känslan av tradition en viktig komponent i julstämningen. Och ett sätt att väcka traditionskänsla är helt enkelt att upprepa julsysslor från barndomen. Så hugg in nu, om du inte kommit i julstämning än. Det vimlar av julpysselidéer där ute. Google är din vän.

Pynt i korsstygnsbroderi. Från julpysslet till förra årets julkalender.

1 kommentar

Filed under Julkalender 2012

10. Man ska ha en anledning för att inte fira jul

 

Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopptrallalala. Ja, snart i alla fall, men det börjar spritta i en del längtande julfirare så här efter andra advent. Ett tydligt uttryck för hur stark julen är som kulturyttring är hur mycket julfirandet spiller över mellan människor som normalt inte bryr sig så mycket om varandra. Det är förstås i grunden rätt trevligt. Plötsligt vågar vi oss på att önska god helg till grannen som vi aldrig pratat med förut. Men i det ryms en förutsättning att i princip alla faktiskt bryr sig om julen. Man ska ha en anledning för att inte fira julDe flesta i Sverige börjar nu i och för sig komma till ro med det faktum att olika svenskar kan ägna sig åt olika kulturyttringar. Det förstår man. Det finns ju de som kommer från andra länder, och som därför tror på andra religioner än kristendomen. Men att julen är en väldigt stark norm syns kanske som allra mest när vi söker efter förklaringar till att inte alla firar jul. Det normalaste är ändå att fira jul – om man inte har en särskild anledning till det.

Idén har förstås stöd i statistiken; de flesta svenskar firar jul på något sätt. Generellt är det ganska få av de idéer som tas upp i kalendern som är fullkomligt befängda, och man behöver inte alls känna sig skamsen om man håller med om idén. Däremot kan det vara spännande att, om inte annat för själva nöjets skull, testa att sätta sina övertygelser under lupp.

Borde vi då sluta pracka på majoritetskulturen på folk vi inte känner? Borde vi sluta önska främlingar god jul? Borde vi sluta förutsätta att alla runt fikabordet har planer för julafton? Nja. Jag vet inte. Det kanske kan räcka att bara bli medveten om att det finns en värld utanför normalitetsmallen, också inom Sverige. Sen kan väl skrålandet för all del få fortsätta. Granen står så grön och grann i stugan. Granen står så grön och grann i stugan! Trallalala! Trallalala! Trallalalala! Lallala!

7 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk