Tag Archives: Högtider

13. Det är omoraliskt att ordna tävling i skönhet

Lucia är kanske det julfenomen som är mest mottagligt för en diskursanalys. Det kryllar av skojiga idéer om hur det hela ska skötas. Mest mark har dock en särskild idé vunnit: lucia får inte vara någon utseendemässig skönhetstävling.Det är omoraliskt att ordna tävling i skönhetIdén har kämpat sig hela vägen in till webbplatsen för Sveriges lucia, som uttryckligen säger att tillställningen ”fokuserar på lucias uppgift snarare än på hennes yttre skönhet”. Tillämpningen av idén kan det i och för sig se lite si och så ut med; på nämnda webbplats kan man till exempel rösta på sin favoritkandidat, och till hjälp i valet finns presentationssidor där varje kandidat visas upp med en stor halvkroppsbild och en kort presenterande text. Men vi ska inte ägna mer energi åt att försöka avslöja att det fortfarande är en skönhetstävling. Låt oss säga att det inte är det, utan att tävlingen handlar om något annat. Varför är det bra?

Det finns mycket som människor tävlar i: när det gäller lucia ses det som olämpligt att tävla i skönhet, men acceptabelt att tävla i godhet. I andra luciaomröstningar får man också ta ställning till kandidaternas sångröster innan man fäller sin dom. Gränserna för vad som är acceptabelt att tävla i verkar kopplas till momentet av performans i tävlingsgrenen. Skönhetstävlingar ses som omoraliska för att de sätter de tävlandes jag i centrum. Tävlingen handlar om hur de ser ut, och det verkar finnas en övertygelse om att det inte är något man väljer. Tävling och uppvisning i sång blir mindre provocerande eftersom sång ses som en färdighet som individen tränat upp medvetet. Det finns förstås ett korn av sanning i detta, men idéerna är trots allt sociala konstruktioner. Skönhet är ju också något individen gör: lägger till rätta, visar upp vid valda tillfällen, skolas in i. Och på samma sätt är sång också en färdighet där individen delvis är utlämnad åt genlotteriet. Varför ses det som en rättvis tävlinggren?

En bubblare i detta ämne är annars vilka roller som får tas i luciatåget, och av vem. För någon vecka sedan rapporterade Svt om elvaåriga Dag, som ville bli lucia, men inte fick för att han var pojke. Några dagar senare rapporterade Ajour om en elev som förbjudits att vars stjärngosse för att hon var flicka. Och så blev det ramaskri när en annan elev inte fått vara pepparkaksgubbe, vilket togs som en instans av det som brukar benämnas som något i stil med ”den hysteriska pk-hetsen”, alltså att nekandet skulle ha något med mörk hy att göra, men det hela visade sig vara ett missförstånd som grundade sig i att skolan inte hade valt med pepparkaksgubbesången i tillställningen.

Ja, lucia väcker visst tyckande om både det ena och det andra. Skuggorna ruva.

9 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

12. Jul ska präglas av (platonisk) kärlek

Vi har varit inne på det här med symboler för julen en gång redan, när vi konstaterade att en sådan som är särskilt populär i reklam är julklappar. En annan julsymbol, som kanske egentligen är lite mer otippad, är hjärtan.Jul ska präglas av (platonisk) kärlek

Bland julpynt, julbaksformer och pysselproduktioner är hjärtan en av de vanligaste symbolerna. Här är ett utsnitt ur årets julpyntsförsäljning:

Hjärtan i årets julpyntsförsäljningSom så många gånger finns det åtminstone två möjliga orsaker till att detta har vuxit sig starkt. Det ena är att vi gärna tänker oss såväl hjärtan som jul i röda toner. Det andra är att hjärtan huvudsakligen symboliserar kärlek, och jul är ju en högtid där vi kanske oftare än någonsin annars får för oss att vara goda och visa någon slags kärlek för våra medmänniskor.

Nu skulle man kunna tro att det är det där nya påfundet i februari som är kärlekens högtid. Så är det dock inte; på alla hjärtans dag firas romantiken och tvåsamheten. Julen är högtiden för resten av de uttryck kärleken kan ta sig. Även om julklappstraditionen ofta beskylls för att vara överdrivet kommersiell kan den nog ses som ett exempel på detta. Och så är det ju det där eviga önskandet om goda jular. Ja jul ska präglas av kärlek, om än i behärskade mängder.

 

Lämna en kommentar

Filed under Julkalender 2012, Språk

11. Till jul ska det pysslas

 

Det finns en uppsjö julrelaterat pyssel att sysselsätta sig med för den som får långtråkigt när snöstormen yr utanför fönstret. Varför inte fläta en hjärtformad russinkorg att hänga i granen, bygga en borg av sockerbitar, eller pynta pepparkaksfigurer med kristyr och kulörta karameller. Ja, att julen är pysslets högtid råder det knappast någon tvekan om.

Till jul ska det pysslasVissa julidéer är vi nog mindre benägna att kalla idéer. Somligt vill vi inte se som en idé, utan som ett faktum, och annat är så självklart att det nästan är omöjligt att se som en idé. Dagens lucka hör kanske till de senare. Men ändå: varför är det just till jul som vi pysslar som den flitigaste fritidselev? Visst ligger barn i på pysselfronten mest hela året, men just när det gäller jul vet jag många vuxna som utan större betänkligheter om sitt anseende kastar sig in i träsket av rx-lim och färgglatt papper.

Jag tror att vi måste återanvända en förklaring här, och koppla pysselivern till den barndomsnostalgi som tycks vara så central i vårt julkvalitetsbegrepp. Precis som en läsare kommenterade på ett inlägg, så är den vaga känslan av tradition en viktig komponent i julstämningen. Och ett sätt att väcka traditionskänsla är helt enkelt att upprepa julsysslor från barndomen. Så hugg in nu, om du inte kommit i julstämning än. Det vimlar av julpysselidéer där ute. Google är din vän.

Pynt i korsstygnsbroderi. Från julpysslet till förra årets julkalender.

1 kommentar

Filed under Julkalender 2012

10. Man ska ha en anledning för att inte fira jul

 

Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopptrallalala. Ja, snart i alla fall, men det börjar spritta i en del längtande julfirare så här efter andra advent. Ett tydligt uttryck för hur stark julen är som kulturyttring är hur mycket julfirandet spiller över mellan människor som normalt inte bryr sig så mycket om varandra. Det är förstås i grunden rätt trevligt. Plötsligt vågar vi oss på att önska god helg till grannen som vi aldrig pratat med förut. Men i det ryms en förutsättning att i princip alla faktiskt bryr sig om julen. Man ska ha en anledning för att inte fira julDe flesta i Sverige börjar nu i och för sig komma till ro med det faktum att olika svenskar kan ägna sig åt olika kulturyttringar. Det förstår man. Det finns ju de som kommer från andra länder, och som därför tror på andra religioner än kristendomen. Men att julen är en väldigt stark norm syns kanske som allra mest när vi söker efter förklaringar till att inte alla firar jul. Det normalaste är ändå att fira jul – om man inte har en särskild anledning till det.

Idén har förstås stöd i statistiken; de flesta svenskar firar jul på något sätt. Generellt är det ganska få av de idéer som tas upp i kalendern som är fullkomligt befängda, och man behöver inte alls känna sig skamsen om man håller med om idén. Däremot kan det vara spännande att, om inte annat för själva nöjets skull, testa att sätta sina övertygelser under lupp.

Borde vi då sluta pracka på majoritetskulturen på folk vi inte känner? Borde vi sluta önska främlingar god jul? Borde vi sluta förutsätta att alla runt fikabordet har planer för julafton? Nja. Jag vet inte. Det kanske kan räcka att bara bli medveten om att det finns en värld utanför normalitetsmallen, också inom Sverige. Sen kan väl skrålandet för all del få fortsätta. Granen står så grön och grann i stugan. Granen står så grön och grann i stugan! Trallalala! Trallalala! Trallalalala! Lallala!

7 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

9. Jul ska firas på svenska

 

Vi har ju varit inne på det här tidigare i kalendern, det här med att jul är en naturlig tradition, något rejält svenskt och inte något påtvingat. Det här med att julen i Sverige ska vara svensk är en idé som slagit hårt mot min gamla hemstad Umeå i år. Där har man nämligen lanserat en julmarknad under namnet Umeå Christmas Market.Jul ska firas på svenskaNätverket Språkförsvaret var tidigt ute och reagerade mot detta i ett pressmeddelande. ”Vad är det för speciellt med Umeå julmarknad, så att den måste ha ett engelskt namn?” undrar de. Arrangörerna svarar att de har samarbetat med utländska studenter, och att det därför föll sig naturligt att ge evenemanget ett engelskt namn. Språkförsvaret tror inte alls på förklaringen, utan menar att det måste bero på att arrangörerna tror att svenska namn inte är fina nog, att engelska ska ha en magisk dragningskraft på de presumtiva besökarna. Det är knappast någon långsökt förklaring, om man väl ställer sig frågan.

Journalisten Kjell Albin Abrahamsson går hårdare fram, när han i en krönika kallar Umeå för ett talibanfäste. Han frågar sig om arrangörerna väntar sig en turistvåg från rika länder med engelska som huvudspråk, eller varför de inte lika gärna kunde välja något av Sveriges nationella minoritetsspråk för att namnge julmarknaden. I ett slags ilsket klimax antyder Abrahamsson att namnvalet gör Umeå till en drängstuga för Jimmie Åkesson. Och dessutom! ångar han på i en andra våg. Ska det ändå vara på engelska kan det väl heta Christmas Fair! Det vore bättre! Eller Yule Fair! Folk är så urbota dumma som tror att de kan engelska när de inte alls kan det!!!11

Den grundläggande frågan om varför julmarknaden har fått ett engelskt namn är onekligen relevant, eftersom den blottlägger idéer hos dem som valde det. Men frågan i sig inrymmer också en grundläggande idé, nämligen att det mest naturliga är att allting som finns i Sverige eller har med Sverige att göra ska formuleras på svenska. Men varför det, egentligen? I en artikel i Västerbottens Folkblad kopplas den svenska användningen av engelska till demokrati, rättssäkerhet och patientsäkerhet. Och tro det eller ej, men artikeln handlar just om julmarknaden.

Nej, begriplighetsargument räcker knappast för att propsa på att företeelser i Sverige ska få svenska namn, särskilt inte när det gäller något så trivialt som en julmarknad. Hur många i Sverige förstår ”Umeå julmarknad” men inte ”Umeå Christmas Market”? Jag är inte säker på att min nittiofemåriga farmor skulle förstå det senare vid en första anblick, men det skulle å andra sidan antagligen falla på plats om hon fick höra om det i ett sammanhang. Argumentet får sig dessutom ytterligare en törn när språkförsvarare som Abrahamsson föreslår att engelskan ska bytas ut mot finska, meänkieli eller samiska. Det är knappast mer gångbara språk bland de breda massorna i Sverige.

Det enda argument som håller i kampen mot Umeå Christmas Market är att det låter löjligt, eftersom det antyder att detta mycket lokala arrangemang skulle vara en global angelägenhet som måste få ett namn på ett globalt språk. Vilka tror de att de är egentligen? Det handlar alltså inte alls så mycket om hot mot svenskan som om ett hot mot den svenska självbilden. Det är ett helt vanligt brott mot jantelagen.

19 kommentarer

Filed under Julkalender 2012

8. Man ska göra något särskilt på julafton

 

Snön börjar förlora sitt nyhetsvärde på fikarasternas kallprat. Nu behövs något nytt som alla kan relatera till och som inte rör upp några onödigt heta känslor. Ett populärt samtalsämne är vad kallpratsdeltagarna ska göra på julafton.Man ska göra något särskilt på julaftonDet är knappast ett alternativ att så här en bit in i december inte riktigt veta. Kanske ska man mest vara hemma och inte umgås med någon, även om det också är ovanligt, men i så fall har man i alla fall bestämt sig för det vid det här laget.

Hela idén förutsätter så klart att jul är någonting viktigt för alla samtalsdeltagare, vilket det kanske inte alls är. Men det är ett ämne vi ska återkomma till om några dagar.

 

Lämna en kommentar

Filed under Julkalender 2012

7. Jul ska firas med julklappar

En sak som berättar mycket om vilka idéer vi har runt en företeelse är vilka symboler vi använder i samband med företeelsen. Till jul finns ju många olika symboler, och vi ska återkomma till några andra senare. Men vanligast av dem alla, i alla fall på reklampelarna, tror jag faktiskt är julklappen.Jul ska firas med julklappar

Det var i alla fall en känsla jag hade fått av att röra mig i reklamutsmyckade miljöer. För att hitta konkreta belägg på min känsla bläddrade jag igenom gårdagens Metro Stockholm, och klippte ut alla annonser som uttryckligen hänvisar till julklappar.

Känslan blev inte helt bekräftad, för det var mer tal om julklappar än faktiska avbildningar av sådana. Så här ser det ut:

Annonser om julklappar i Metro 2012-12-06.

 

Det verkar som att julklappsannonserna framför allt riktar sig till personer som har bestämt sig för att köpa en julklapp till en viss person, men inte vet vad de ska köpa. ”Årets julklapp” och ”Världens bästa julklapp” skryter annonserna med. Någon lovar julklappar som sticker ut, en annan att julklappen är nyttig, en tredje att den ska lyfta humöret.

Att de reklamförande företagen gärna kopplar jul till julklappar är kanske inte så konstigt. Den julklappssökande individen måste vara något av en drömkonsument. Hen har redan bestämt sig för att handla, och vet antagligen redan ungefär hur mycket det ska kosta. Köpet finns i princip redan, och allt butiken behöver göra är att iscensätta det. Vi konsumenter irrar runt i bylsiga vinterjackor bland alldeles för många människor och vill hitta något så bra som möjligt så fort som möjligt. Den butik som skyltar med att de har världens bästa julklapp framstår som en räddare i nöden.

 

5 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

5. Till högtider ska man äta

Nu när snön har lagt sig som ett hotellsatintäcke över större delen av landet börjar julstämningen infinna sig på allvar. Det märks inte minst på smaken för julens ätbara komponenter. Kioskerna, caféerna och kafeteriorna skyltar med rykande färska lussekatter, generöst lagda butiker bjuder på pepparkakor, apelsinerna börjar komma i riktigt god form och plötsligt kan jag tänka mig att förlåta allting som någonsin verkade tråkigt med en plastkorv risgrynsgröt. För att inte tala om de lockande julbordens skapelser, som julskinka, gravad lax, vörtbröd och rödkål.

Till högtider ska man äta

Vi har smaker kopplade till de flesta av våra högtider. Till påsk äter vi ägg och lösviktsgodis, till midsommar sill och snaps, till födelsedagar gräddtårta. Särskilda smaker är ett bra sätt att involvera hela kroppen i firandet som aktivitet. Men det verkar också finnas en koppling mellan hur ordentligt något firas, och hur mycket det ska ätas. Många julfirare börjar sitt julfirande i början av december och ligger i till strax efter nyår, så det brukar bli ett ganska intensivt intag av specifika födoämnen (varav ganska många faller utanför de GI-trognas preferenser).

Kanske är det matförsäljarna som fått oss att inkludera så många olika obligatoriska rätter i vårt julätande. Kanske är det för att vi firar jul under en så lång tid, och måste fylla hela december med smaker. Kanske är det att vi gillar jul särskilt mycket, och därför behöver ett särskilt stort smakartilleri för att uttrycka vår uppskattning. Det är svårt att skilja mellan hönor och ägg när det gäller den här typen av idéer. När idén väl finns så arbetar folk för att försvara den, och utnyttjar den för att stärka sina andra intressen. Men hur det än är med var idén kommer ifrån och vem som tjänar på den – så här i början av december kan jag inte annat än se fram emot de stundande långt ifrån måttfulla smakhändelserna.

4 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

4. Jul är en naturlig tradition

Nog för att det i dessa dagar är svårt att komma på något annat att nynna på än Bjällerklang, men så värst länge sedan är det inte som vi firade en annan högtid i stugorna. Den är dock lite obehaglig, och det är inte bara för att den inkluderar spöken och skrämselpynt, utan framför allt för att den är så ny och har ett så besynnerligt namn. Halloween.

För några år sedan gjorde Konsumentföreningen Stockholm en undersökning bland 715 föräldrar om vad de tycker om halloween. En del tyckte förvisso att det var trevligt att ha en anledning att göra lyktor av pumpor, men väldigt många lyfte fram kritik som vittnar om en intressant idé om vad högtidsfiranden borde vara. ”Halloween är ett amerikanskt jippo som inte har nåt med Sverige och svensk kultur att göra” sa de. Det är nytt, osvenskt och huvudsakligen kommersiellt. Flera deltagare jämför även med rediga gamla svenska traditioner, som jul. Där har vi en naturlig tradition, verkar många vara överens om.

Jul är en naturlig tradition

Vad som gör en högtid naturlig, och därmed positiv, verkar huvudsakligen vara att vi firat den länge. Men allting är väl nytt i början, och man kan fråga sig vad folk tyckte om julen när den kom till stugorna. Själv vet jag inte, men kanske är det ovanligt provocerande med nymodigheter nuförtiden, när de ofta tar sin utgångspunkt bland vanliga människor. Jag är inte helt säker på att det stämmer – kulturhistoriskt bevandrade får gärna rätta mig – men jag har fått för mig att trender hellre startade i borgerskapet förr, fram till för ungefär 100 år sedan. När förra årets julkalender tog sig an julklappens historia kunde vi i alla fall konstatera att traditionen med presenter på julafton, som första gången uppmärksammades i skrift år 1762, var något som hade börjat hos förnämt folk. 2012 års version av klassamhälle kanske inte inrymmer sådana trendstarter.

För julens del kan vi hur som helst konstatera att all storm som eventuellt har rått har lagt sig nu. De mest störande nymodigheterna i vårt julfirande i dag är väl det där inslaget på Kalle Anka där de visar klipp från en modern Disneyfilm. Traditionalisterna ryser hastigt av obehag, men snart är det jobbiga över, och tillbaka kommer Benjamin Syrsa med ett meddelande som spelades in på 1960-talet av Bengt Feldreich och har låtit likadant sedan dess. Vid det laget spelar det inte längre någon roll att traditionen har ett amerikanskt ursprung. Det är redig svensk gammal högtid när den är som bäst.

12 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk

3. Man ska hinna mycket men inte stressa

Raska fötter springa tripp, tripp, tripp. Ytterligare några dagar kan man kanske få slappna av, men snart är det dags att börja jäkta. För till det här med att fira jul med dunder och brak hör ju en herrans massa saker som ska hinna göras.

Mamma har så bråttom klipp, klipp, klipp. Men dagens lucka innehåller inte bara idén att det är mycket man ska hinna göra. Den innehåller också idén om en kvinna som i rollen av husmor stressar upp sig för att hinna göra alla dessa saker, å ena sidan för att hon är så urbota larvig som köpt livsstilsjournalistikens idyll så okritiskt, å andra sidan för att tillfredsställa önskemålen hos en familj som också köpt denna idyll men inte vill utföra sysslorna (det är väl det Reinfeldt menade med att rutavdraget är bra för jämställdheten: det är inte längre en kvinna i familjen som gör de där larviga uppgifterna som alla vill ha gjorda men ingen vill göra, utan någon annan kvinna, som ingen känner).

Man ska hinna mycket men inte stressa

Nu är det knappast någon nyhet att julen kan vara lite stressig mitt i allt mys. Det har både uppmärksammats och föreslagits motgift. Varje år kommer en uppsjö tips om hur den som stressar ska göra för att kunna chilla lite under julen också. I sin kortform lyder rådet: köp mer!

Slipp stressen - köp mer!

Den som tycker att julklappshandlingen är som att spela plockepinn på tid i en bastu uppmanas att vända sig till butikens webbshop för att göra inköpen. Den som ändå får ångest av det oöverstigliga målet att hitta en perfekt present till alla föreslås att anlita en personal shopper från varuhuset. En annan riktning tar en av våra större apotekskedjor, som skriver så här i ett pressmeddelande:

Siffror visar att försäljningen av magmediciner stiger dagarna innan jul. Julstress är numera ett begrepp som allt för många känner av med krav på julmat, presenter och städning. Apotek Hjärtat vill i år slå ett slag för en stressfri jul och har därför fyllt apoteken med omtänksamhet.

Apoteket säljer alltså inte bara magmedicin mot julstressen, för den här omtänksamheten som de fyllt butikerna med – ska senare framgå i pressmeddelandet – är en rad julprodukter som senap, julkaffe och presentaskar, som ska hjälpa kunden att hantera kraven på julmat, presenter och städning, och i slutändan resultera i en stressfri jul. Det är bara roligt.

Ett annat sätt att hantera stressen kan vara att åka ifrån den. DN:s resebilaga rekommenderar sina läsare att byta julstress mot spa och slädturer – och tipsar om några resmål som ligger runt 5000 kronor per person.

Men det finns faktiskt också en räddning för den familj som inte har pengar över för att anlita hemtjänst, skaffa en personal shopper, köpa presentaskar och resa till fjällen. Hemligheten är att planera. Titta till den här checklistan, med inte mindre än 37 uppgifter att utföra på de 24 dagarna från den första december tills det smäller. Visst, en del av det kan man väl tänka sig. Den som gillar matlagning kan säkert lika gärna tänka sig att laga Janssons frestelse som någon annan måltid. Men här kommer ett till tips, direkt från språkbloggsjulkalendern: tänd ett ljus, ät en apelsin och se så många gamla avsnitt Mysteriet på Greveholm på Youtube du orkar. Språkbloggsjulkalendern önskar eder alla – inklusive husmödrarna – en fröjdefull jul. Även om det betyder att köpa färdiggravad lax – eller till och med strunta i den helt och hållet.

5 kommentarer

Filed under Julkalender 2012, Språk