I dag är det torsdag den 8 december. Känns dagen trist och grå? Känns det olidligt länge kvar till söndagens firande av tredje advent? Då kanske du kan drömma dig tillbaka 500 år i tiden, för då var dagens datum helgdagen Marie avlelses dag. (Dagen slutade vara helgdag år 1571, men fanns kvar som en liten påminnelse i våra almanackor fram till år 1901.) Så även om allt sannerligen inte var bättre förr hade du åtminstone haft ledigt i dag om du hade levt för 500 år sedan.
Ämnet för högtidlighållandet är alltså den obefläckade avlelsen, eller immaculata conceptio. I korthet kan man säga att det handlar om föreställningen att Maria har blivit till utan att hennes föräldrar hängett sig åt några syndfulla aktiviteter, och att hon därmed är fri från arvssynden. (Den obefläckade avlelsen handlar alltså inte om Jesusbarnets kyska tillblivelse, vilket man annars lätt hade kunnat tro.)
Datumet har satts till den 8 december helt enkelt för att hennes födelsedag räknas till den 8 september, och vare sig det försiggått någon synd eller inte ska det tydligen vara nio månader mellan befruktning och leverans. Hur man firade dagen har jag dessvärre inte kunnat hitta någon information om, men jag kan tänka mig att man skålade i julmust och kanske åt några torkade fikon.
Men en språkbloggsjulkalender kan knappast passera detta ärende utan att fråga sig varför det heter Marie avlelse, när vi alla vet att kvinnan heter Maria. Jag lämnar över ordet till Svensk språklära utgifven av Svenska Akademien (1836), som förklarar:
Qvinnors namn på ia eller na bibehålla i biblisk stil stundom den latinska ändelsen i genitiven, t.ex. Maria, genit. Marie
Att a:et blir till e i slutet av namnet, är alltså ett latinskt sätt att markera ägande – på samma sätt som man i svenskan lägger till ett s.
