Daily Archives: 21 december 2010

21. Ungerska

Dagens lucka handlar om ungerska. Det hör till familjen finsk-ugriska språk, precis som vårt grannspråk finska. Det finns dock inga större likheter mellan dessa två språk. Skeptiker menar på allvar att svenska och persiska är mer lika än ungerska och finska. I Sverige finns ungefär 21 000 personer med ungerska som förstaspråk, och i världen ligger antalet ungersktalare på strax under 13 miljoner.

Se där – ett ö! Vi svenskar är ju ensamma i Skandinavien om att skriva det ljudet på detta sätt, men ute i Europa har vi sällskap av bland annat estniska, turkiska, tyska och – ungerska. Kövér betyder för övrigt ‘tjock’ och hela meningen på svenska blir: ”Den tjock tomte åt upp Rudolf risgrynsgröts”. Märkte du något konstigt? Genitivändelsen sitter på det ägda i stället för på ägaren. Den risgrynsgröt som tillhör Rudolf skrivs alltså Rudolf risgrynsgröts. Det är ändelsen -já- som står för genitivet; det avslutande t:et är ackusativsuffixet, som visar att det var gröten som blev uppäten och inte exempelvis Rudolf.

En av ungerskans specialiteter är att verb får olika form beroende på objektet. Egentligen har det att göra med transitivitet. Prototypiskt är ett transitivt verb ett sådant som kan komma direkt före ett objekt. Se är exempelvis ett transitivt verb, eftersom det går att säga ”jag ser huset”, där huset är objekt. Samma verb kan också vara intransitivt, när vi säger sådant som ”jag ser inte så bra”. Vissa verb måste följas av ett objekt, som ta. Det går ju inte att bara säga ”jag tar” utan man måste också lägga till ett objekt: ”jag tar en lussebulle”. Andra verb kan tvärtom inte ta något objekt alls, som ligga. Man kan inte lägga till ett substantiv efter ligga: *”jag ligger en lussebulle” betyder ju ingenting alls.

Ungerskans egenhet är att det finns en särskild verbändelse för transitiva verb. Man säger därför látok, ‘jag ser’, men látom a házat ‘jag ser huset’. Uttrycket för bestämdhet sitter i verbet och i den bestämda artikeln, medan själva substantivet står opåverkat. Detta är konsekvent för alla verb i ungerska, även om vissa vanliga verb, däribland ‘äta’, har oregelbunden böjning så att det inte syns att de är släkt (jämför svenskans vara och är). Verben får dock bara sin transitivitetsändelse när objektet står i bestämd form, eller när objektet är ett personnamn (látom Rudolfot, ‘jag ser Rudolf’). Obestämda substantiv behandlas egentligen inte som direktobjekt i ungerskan. Alltså:

Intransitiv böjning på verbet
Jag ser = Látok
Jag ser ett hus = Látok egy házat
Jag ser (flera) hus = Látok házakat

Transitiv böjning på verbet
Jag ser huset = Látom a házat
Jag ser husen = Látom a házakat
Jag ser Rudolf = Látom Rudolfot

Tusen tack till István Kozma, som översatt och bidragit med spännande information både denna gång och vid flera andra luckor i julkalendern. Utan dina ofattbart omfattande språkkunskaper hade julkalendern blivit betydligt tråkigare.

3 kommentarer

Filed under Julkalender 2010